men wohoo!

Jag vet att man inte ska ropa hej förrän man kommit över bron.. men jag är så jäkla stolt över mig själv just nu! Ringde på ett jobb precis, som jag verkligen tyckte verkade intressant och som något jag vill göra. Det tar emot att ringa eller söka jobb för mig, tycker det är jobbigt och svårt. 
Att prata i telefon med någon man inte känner, försöka säga rätt saker osv, det tycker jag är så otroligt svårt. Mitt hjärta slår seriöst i 180 innan och under samtalet, jag svettas som en gris, vid tillfällen läspar jag (svårt ord för någon som läspar) och blir kokhet i ansiktet. Vet inte varför, men det blir så. Oavsett om jag ska boka tantläkar eller frisörtid, tycker det är jobbigt. Samma sak händer på intervjuer.. 
 
MEN, jag ringde, för att jag verkligen ville. Med tankarna, du har ingen chans, någon har redan fått jobbet eller ring och varit mer intressant osv osv, i bakhuvudet. Haha känner mig så töntig nu i efterhand, men ja, några kanske förstår mig? Rädslan för att få ett nej och vara otillräcklig. 
 
Och nu kära vänner vill jag berätta... att lilla jag ska på jobbintervju på lördag i ett litet stall, och det känns förjäkla bra! Hur det går återstår att se, men det är en bit på vägen! Idag är en BRA dag! 
 
Nu ska jag åka och krama sönder Exet :)
Typ lite såhär såg jag ut när jag la på.. fast mer hoppandes och tjoandes :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback