Att tala är silver, men tiga är guld. Eller?
Sitter och funderar just nu, med lite feber och mycket tankar i huvudet. Har stött på flera saker idag som jag vill påpeka att det inte är helt rätt, saker som har med hästar att göra. Men rädslan för att framstå som en såndär vetallt:are som man hatar, får en att hålla tyst och hoppas att dom kanske upptäcker det själv.
Jag är långt ifrån proffs, men jag har ändå rätt så god vetskap om hur viss utrustning ska sitta osv. Så när man ser typ nosgrimmor sitta fel, grimmor sitta för hårt och täcken ha alldeles för lösa spännen.. man vill ju bara säga det, men man låter ibland ändå bli. Det kanske är skillnad ifall man inte har något filter och säger allt man tänker på, men jag har ett filter.
Men som ordspråket i rubriken.. ibland kan man ju tycka att det stämmer, men samtidigt så får man lite dåligt samvete, för det påverkar ju faktiskt hästen vid tillfällen. Det är ett jobbigt dilemma på något vis.. för man vill ju verkligen säga något, men sen tänker man hur man själv skulle reagera ifall någon skulle kommenterar ens hästhållning. Inte alltid så kul när någon påpekar ens fel.
Eller ja, allt beror väl lirw på hur man säger det, och vad det handlar om.. kanske.. men ändå. Alltså, förstår ni vad jag försöker säga ens? Hur skulle ni agera om ni såg något sånt här.. småfel? Skulle ni påpeka det eller hoppas att hästägaren ska märka det själv/ lära sig hur det ska vara?
En rätt passande bild ändå.. då jag här spänt nosgrimman utanpå bettet, istället för innanför. Ingen fara skedd dock, då det lossnade av sig själv när jag tog i tygeln :P
Kommentarer
Postat av: Anette
Sånt där är jättesvårt och jobbigt. Jag brukar resonera så att jag säger till om det är något som kan skada hästen eller som den kan må dåligt av. Då tycker jag att det är ens ansvar, som vuxen människa, att säga till på ett vänligt sätt. Annars brukar jag ligga lågt. ;)
Svar:
Marie Krüger
Trackback
