Allså usch.
Det gick INTE bra idag. Alltså verkligen inte! Hade det inte varit för att jag hade bestämt för att testa graman på även han idag så hade det gått änu mer åt hellskotta. Lång som fan, stark och ostadig. Fick knappt fram honom heller. Ville typ hoppa av, gömma mig i en buske och gråta. Ja, så kändes det typ.
Men jag gav upp banan efter att ha försökt i en halvtimme, tog ett varv på travbanan ist. Där bjöd han åtminstonde framåt lite och fick ihop han mer, men fortfarande förjävligt stark och jobbig. Usch.
Nu är jag hemma igen, ska äta och maybe göra en muggmuffin, för att försöka få mig själv på humör igen.. Att ha taskigt humör och hjälpa till på handikappridningen går inte hand i hand! Jag behöver mitt tålamod för att jobba där! Iof är dom rätt charmiga och glada, så det kanske smittar av sig. Hoppas på det!
Fina äskade vän, jag förstår inte varför våra svackor måste vara så stora.
Kommentarer
Trackback
