Marie Krüger

Fick en komentar tidigare idag om att jag sitter på en till ridtravare.. eller en "sån där" snarare. Det kanske inte var illa menat, eller ja, jag har blivit van med fördomarna mot ridtravare. Men det var nog mer en fråga om VARFÖR jag valt att rida ännu en ridtravare.. 

 

Det här är inte ett "måste försvara ridtravarna"-inlägg.. dom finns det tillräckligt många utav här på internet. Nä, det är snarare att jag vill försvara mig själv. 

 

Jag gillar ridtravare, dom jag träffat är så oerhört snälla, charmiga och gosiga. Det är dessutom en utmaning att träna ridtravare, för dom har faktiskt svårare än hästar som är framavlade för ridning. Och jag antar att jag faktiskt gillar utmaningen.. Visst, det kanske slår ner mig lite när dom jobbigaste motgångarna kommer, men varje gång ställer jag mig upp igen. Jag fortsätter kämpa för "dom där", och när allt slit ger framgång, fan va stark man känner sig då! 

 

När man får visa upp den fina ridtravaren man dag för dag kämpar med att utvecklas, och man får höra att han, eller hon, ser fin ut. Den känslan! Ja, den är grym.