Klump i magen
Fick träffa min bästa vän igår, efter en hel månad. Fick säga hejdå påriktigt, ordentligt. Skulle hämta grejerna jag hade kvar hos Exet, och en del av mig ville springa in, ta sakerna och springa därifrån. För att det skulle göra så ont. Känner mig som en svikare.
Jag var inte beredd på att han var det första jag skulle se när jag klev in i stallet dock.. Öppnar dörren, och nästan krockar med han när han står där med huvudet ut. Min fina fina vän.
Glömde bort vad jag var där för att göra, och jag har ingen aning om hur länge jag stod där, klappade och pratade med honom. Fanns typ iget annat, och sen brast det. Stod där och kramade honom, med näsan inborrad i hand teddypäls, och han med sitt huvud liggandes på min axel. Slutade nog inte gråta förrän jag var hemma sen.
Men det var skönt, att få säga hejdå. Har ingen aning om jag någonsin får se honom igen, men ändå. Allting kändes så annorlunda nu, men ändå samma. Fina fina vän.
Kommentarer
Postat av: Stockholmsjenna.se - En del utav HorseSpot
Men ååh Marie :( jag blir alldeles tårögd.
Jag vet att Exet tackar dig för så mycket som du ställt upp under de senaste åren.
Du har funnits där för honom hela tiden.
Svar:
Marie Krüger
Trackback
