Ett helt år
När ni läser det här sitter jag förhoppningsvis på ett mysigt café med min kärlek, dricker något thé och andas in London! Det är ingen vanlig lördag för oss, utan det är idag exakt ett år sen vi träffades.. Eller ja, egentligen sen började prata med varandra!
Det var på dåvarande jobbets julbord.. Fast mer efter julbordet, då några av oss drog till en bar och hängde. Mot den sena timmen började vi snacka rätt mycket, och tillslut var det bara vi och en annan snubbe kvar. Så vi drog vidare till Nattklubben där jag brukade jobba förut, och vart kvar där tills stägning. Minns hur vi skojade om att jag skulle sova hos honom om han bjöd mig på pannkaksfrukost.. haha. Dock somnade Felix på bussen och jag hoppade av på min hållplats! Det var det trodde jag, en kul kväll liksom. Förstod inte riktigt då.
Det roliga är att snacka om sånt här i efterhand. Jag hade ju spanat in Felix ett tag på jobbet redan, tydligen så hade även han kollat in mig. Minns hur jag kallade F för mitt ögongodis på jobbet.. aldrig trodde jag att det skulle bli mer än så! Jag ville inte ha mer än så, kanske ett ragg, men jag ville inte känna något för någon. Det hade jag bestämt! Men jag är så glad att allt hände, för det räddade mig verkligen.
Innan vi träffades hade jag gett upp om det mesta, brydde mig inte särskillt. Det är sjukt hur en fin person kan vända på allt och väcka upp en. 2012 var inte mitt år, kaos och jag mådde riktigt dåligt.. men jag gick in i 2013 med en underbar kille i mitt liv, även om jag inte förstod att vi skulle bli vi. Det var läskigt att börja känna igen, våga låta sig känna, men shit vad jag fastnade för honom.
Med fjärilar i magen och den där konstiga känslan av att man är glad trots att man kanske inte borde vara det, så började vi umgås mer och mer. Sov hos varandra jämt! Det tog dock ett tag för mig att inse själv exakt hur jäkla mycket jag var kär i den här killen.. När man liksom aldrig känt det såhär äkta förut. Men shit vad starkt jag kände det, när jag förstod. När jag verkligen insåg att honom, honom vill jag vara med, leva med. Skratta, gråta och sova med, alltid. Så jäkla läskigt, att känna så, men jag har nog aldrig varit så trygg med vad jag känner tidigare ändå. Då är det jävligt rätt!
Jag är så sjukt glad att jag hittat min livskärlek. För det är han. Allt tack vare att jag valde att gå på jobbets julbord.. vissa saker är nog bestämda att det ska bli så, det vill jag tro. Att det vi ska vara, punkt.
Och idag är dagen då jag har känt världens finaste person i ett helt år. Älskar dig över allt Felix, du är lycka för mig<3
Kommentarer
Trackback
