Det är en väldigt social grej det här, att hålla på med ridsport och att hänga i stallet. Man förväntas hälsa på alla man möter, oavsett ifall man känner dom eller ej.. man ska fråga hur träningen/tävlingen gått, hur det är med den andra personen osv. Och det är ju jäkligt bra faktiskt, att det är en social och trevlig stämning i stallet. Att man konverserar, även om man inte känner varandra så bra. Det är väl så man lär känna folk liksom..
Dock har jag svårt för det här, den sociala biten. Jag är inte den som gillar att stå och utbyta artighets-fraser mellan boxväggarna när jag står och mockar. Eller stanna upp för att prata en stund. Jag försöker vara social, men det har inte alltid varit min grej.
Tror det märks också, är lite för mig själv när jag är i stallet. Mockar min box, borstar hästen och går sen ut och rider..
Detta gäller dock mestadels på Ekeby, och jag tror det har med att göra att självförtroendet är högre på Blåkulla. Där känner jag många, och om jag inte känner dom så är det ändå rätt många som känner till mig, eftersom jag hållt till där länge och är rätt aktiv i stallet. Jag vet vem jag är där och känner mig stabil.
På Ekeby dock så kom jag in som medryttaren, kände inte att jag betydde så mycket. Red hästen 2 dagar/vecka och hade inte mycket tid till övers än att göra dom måsten som fanns där. Kände mig rätt anonym och liten. Och den känslan har nog stannat kvar, även om jag inte vill det. Känner mig fortfarande som den anonyma medryttaren vid tillfällen, trots att jag nu rider Exet 6 dagar/veckan ibland.
Men den här sociala biten består ofta av skitsnack också, vilket är tråkigt. Det är mer på privatstall än ridskolor, tycker iaf jag. Och jag vill inte vara den som säger saker om andra som är.. mindre snälla.. men det är lätt att halka in på sånna ämnen och höra sig själv säga saker. Det är också en anledning till att jag håller mig undan, för att slippa det där.
Det är trots allt en stor gård, 7 (?) stall, många hästar och ännu fler hästmänniskor. Så egentligen inte så svårt att förstå att en osäker person som jag egentligen är, drar sig undan.
Hur känner ni i stallet, är den sociala delen en prestationsgrej för er också, eller flyter det på naturligt. Kul att höra hur andra känner i stallet bortanför fixet med hästarna :)