Hat byggt på osäkerhet?
För några dagar sen var jag med om någon som fick mig att tappa hakan. Något som har hänt mig förut visserligen, men trots det blir jag ändå chockad. Och jag har tänkt lite på den händelsen, försökt förstå varför.
Jag och Felix satt på bussen hem. Lagom trött och lite i min egen värld så satt jag och tittade ut lite. Som vanligt reagerar jag på rörelse och min blick glider automatiskt dit och då blev det så att jag istället tittar mot bussdörren.
Jag hade nog inte reagerat på människan ifall det inte varit så att hon vände sig om med en blick som bara skrek hat emot mig. Bara en sekund. När hon sen gått av så fick jag långfingret.
Eehm, ja jag var i chock! Vad hade jag gjort där förutom att kolla ut genom bussdörren där hon skulle gå igenom. Var människan så osäker att hon trodde att jag kollade snett på henne? Blir påriktigt mörkrädd.
Kan inte låta bli att undra ifall jag ger det intrycket att jag kollar snett på andra tjejer.. Men det känns ändå som att det är något fel när något så oskyldigt som en blick ut i ingenting tolkas som någonting dömmande.
Och samtidigt som man hör att vi tjejer, vi måste hålla ihop. Samtidigt så hatar vi så mycket, varandra. Arga blickar och falska rykten, långfingrar hit och dit, mot varandra. Hur många får inte höra från en annan brud att hon är en hora? Alltså kom igen!
Vad bygger den här osäkerheten på egentligen? Vart kommer den ifrån? Och varför i helvete känner man att man pga osäkerheten så måste man försvara sig själv med hat?! Jag förstår inte. Blir fan ledsen, tycker synd om den här tjejen som verkligen behövde rikta fingret mot mig. Mot mig som inte gjort någonting ont emot henne egentligen, för att hon trodde det. Jag han inte tänka en enda tanke, knappt reagera på att det stod någon där, innan hon gav mig fingret.
Tjejen, tro mer på dig själv och sluta reagera på allt så att du känner att du måste spela hård och "försvara" dig. Skärpning.
