När man har världens bästa vän!

Felinda är snart påväg hit, för hon vet att jag behöver det.. även om man kanske svarar "nä det är lungt". Tur att man har vänner som henne! Skulle göra detsamma för henne tusen gånger ut, så det jämnar ju ut sig :) 
 
Men vi lär umgås lite genom denna tisdagsångest, innan jag ska iväg och rida ikv. Hoppas jag lyckas hålla fokusen igenom ridpasset ändå, det är ju rätt viktigt att jag får till det inför imorgon :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback