Levande väckarklocka
Låg i sängen och halvsnoozade, njöt av en lugn och skön morgon... tills Ruffs kom in i rummet och ville ligga i min säng.
Visst, en kissekatt bredvid sig är alltid mysigt kan man ju tycka, men Ruffs är lite speciell. Eftersom han nu är 19 år gammal, så har han blivit döv (och senil troligtvis). Han har alltid varit mycket pratig av sig, sagt till när han kommer in, när han vill ha mat och när han bara vill ha allmän uppmärksamhet. Dock åstakommer det faktum att han är döv 2 problem nu...
1. Han har blivit ruskigt högljudd, troligtvis för att han inte hör hur högt han skriker själv.
2. Han hör inte när man svarar honom, så han skriker ju länge, tills han ser att man ser honom.
Så ni kan ju tänka er, när jag lite trött halvsov och en viss grå katt sätter sig nedanför sängen och skriker flera gånger, väldigt högt. Godmorgon liksom! 
