Att straffa ponnyn.

Din ponny blir rädd för ett plank, du vänder tvärt, drar ett rapp med spöt på rumpan och gör en liten volt, ny anridning mot hindret. Ponnyn vill inte hoppa planket, tycker det är obehagligt, du drar ytterligare rapp, först några på bogen, vänder tvärt igen och en ytterligare liten volt för att försöka igen. Några fler rapp på rumpan, kör på med skänklarna och precis innan hindret rappar du till med spöt på bogen. Ponnyn hoppar i ren panik.
Efter den avslutade ritten så travar du ut häster ur ridhuset. Förbannad. Du är arg på din ponny, den är ju helt jävla värdelös, bara dum. Du straffar den för det, men när ingen ser såklart.
Låter det här rätt?
 
Nej såklart inte, varför ska ponnyn straffas för att den är tycker ett hinder är obehagligt? Det låter ju helt galet, fått höra många sånna här historier, och även sett med egna ögon. Så ska det inte gå till!! Ungar som sitter och håller hårt i hästens munn, samtidigt som dom sporrar på. Dubbla signaler? Grov jämförelse - tänk dig att vara fastbunden totalt, samtidigt som någon håller ett vapen mot dig och vill tvinga dig att springa. Hur låter det? Trevligt visst?!
 
Hästar är djur, levande varelser, dom känner saker. Rädsla är en av dom känslorna. Dom kan lätt bli osäkra, skrämda och flyktinstinkten dra till. Helt naturligt för en häst. Aah, ne juste så var det ju inte, den är bara dum och ska straffas.
 
 
Sen är det ju så att dom har egen vilja, och när hästen helt enkelt inte känner för att tex hoppa alls så kan det väl lite ses som att den dummar sig. En häst som jag faktiskt skulle kalla dum är gamle Silver som jag red mycket på yngre dar.. när hon stannade på hinder så var det inte bara det att hon stannade. Hon visste precis hur hon skulle göra för att få ryttaren att hamna på halsen, och när ryttaren väl var där så var det ner med huvudet tills ryttaren var av. Detta gjorde hon måååånga gånger, med måååånga ryttare. Fast egentligen var inte ens hon dum, hon var bara smart! Haha.
 
Det jag vill säga är att jag tycker det är så hemskt tråkigt med ungar som tappar humöret på sina ponnysar, eller som är lärda att sitta och dra i munnen och trycka sporrarna i sidorna samtidigt. I det sistnämna tycker jag faktiskt synd om ungen också, som har fått lära sig att man ska rida så. Hur går det ens till?
Och att så många bara står och ser på?
 
Var snälla mot era ponnysar, dom kämpar igenom mycket för er skull! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback