Marie Krüger

För ett år sedan skapade jag den här bloggen. Samma dag tävlade jag en otrolig liten ponny vid namn MP Girl, och vi vann den klubbdressyren med 69%. 

 

För 9 månader sen red jag henne för sista gången, någonting jag inte visste då. Det ridpasset kommer jag aldrig glömma, den känslan jag hade. Det var det bästa passet på MP, sen jag började rida henne den hösten, det kändes som att allt bara stämde. 

 

Jag minns vad jag skrev, när jag började rida MP, om henne. Jag hade inte upplevt någon stor personlighet hos henne då. Detta var dock någonting som ändrades väldigt drastiskt när jag lärt känna denna ponny lite närmre. Och trots lårkakan hon gett mig, och dom gånger hon hotat att sparka, så blev jag fast för den där lilla new forest flickan. Jag lärde mig mycket på henne och har, trots endast en kort tid, mycket att tacka för! 

 

Dom senaste månaderna när hon stått där i boxen, har jag ofta tagit mig tiden att stå och prata med henne. Med spetsade öron och den nyfikna mulen som nosade överallt. Hur hon tyckte om att bli kliad på pannan. Det kommer vara tomt nu, idag, när jag åker till blåkulla. Kommer sakna henne så extremt jäkla mycket!