Marie Krüger

Var inte så jätte nervös, lagom taggad, hade gott om tid och va bara lugn. Mamma fixade plastrongen och allt.. Skönt när man kan ta det sådär lugnt, få en ordentlig framridning och hinna andas.

 

Som vanligt är Mistel klockren, när det är tävling, redan från att man kortar tyglarna och börjar jobba. Kändes jäkligt bra på framridningen, hon var lydig och hade fin form. Kändes allert och pigg, precis sådär som man vill ha hästen på framridningen.

 

Inne på banan var hon sjuuuukt töntig för något på kortsidan, dommarbordet eller två vida "shackbräde hästar" som stod som prydnad. Ville inte gå förbi där, så jag la en volt och fattade galopp. Det är i princip omöjligt att få en häst att gå fram till något i skritt, om den verkligen inte vill, då den lätt kan borra ner alla fötter i backen.. i galopp däremot så har dom typ en hov i marken och man kan lättare sitta emot och trycka på. 2-3 varv på volten i galopp och en halt vid c, så var det INGA problem alls längre. 

 

 

MEN... trots att hon lekte hoppetossa så behöll jag MIN fokus, jag blev inte nervös och fortsatte ändå rida. Det var ju bara det där att jag inte hann trycka på innan jag startade.. så hennes ordentliga power kom väl inte förrän efter mellantraven. Och  i första galoppen fick vi ett avbrott i ena hörnet, mitt fel! Jag var inte tillräckligt fokuserad på galoppen, utan bara på vägen.