för vissa.
Ridning kostar pengar, så enkelt är det! Det är dyrt och har man inte pengarna så går det inte att ta sig någonstans i risporten.. såvida man inte har jäkligt generösa människor och grymma sponsorer runt sig. Men hur ofta händer det?
Nej, du som lånar din grannes skogsmulle då och då, rider i gummistövlar och en gammal jofa-hjälm.. för dig kostar det inga pengar. Livet är bra härligt och du får skrutta runt uppe på hästryggen och livet är underbart. För dig kanske det duger alldeles utmärkt, men för många andra gör det inte det.
Nu när jag kastats in i vuxenvärlden och snart får min första riktiga lön så kommer jag få känna på käftsmällen när man verkligen kommer få känna på hur dyrt det är. Har ju jäkla tur att jag har en sån engagerad mamma som har betalat min ridning i 13 långa år, jag har fått ridstövlar, ridbyxor, hjälmar osv.. är sjukt glad för det, för det KOSTAR! Men jag tycker ändå inte jag är bortskämd. Det finns dom som får MYCKET mer, dom dyra grejerna..
I hästvärlden så finns det nämligen många ungdomar som får SÅ MYCKET MER än vad jag någonsin kommer få. Dom som pekar på den där kingslandsjackan och minuter senare har den i en kasse i handen. Dom som vill ha en ny animo-kavaj för den färgen dom har nu inte matchar tävlings-setet. Dom som får en till häst för att den man har nu inte klarar tillräckligt höga klasser. Dom som själva inte betalar ett öre för att njuta av denna underbara sport.. deras päron har ju överviktiga plånböcker va?
En liten jag som lyckligt ovetande skruttade runt på Morris, utan att veta att även denna underbara stund, en gång i veckan, kostade lite pengar för mina föräldrar.
Det finns dessa ungdomar, samtidigt som det finns dom vars föräldrar som knappt klarar av att betala en ridlektion i veckan. Eller dom vars föräldrar inte har råd alls.
Men bland dessa som har råd, så syns det verkligen. Det är status att ha dyra saker, fina hästar och snygg utrustning. Ju högre klasser tycker jag det desto mer ser det ut som en statussport. Alla som har den här lyxen med tjocka plånböcker behöver dock inte ha kunskap nog för att ens ha ett lillfinger med i ridsporten. I alla fall inte föräldrarna.. bara deras barn har en bra häst så är allt finfint.
Jag har stött på många som fått fin häst av pappa, tävlat lite.. tävlat mindre.. rider mindre.. bryr sig inte alls längre. Vill ut och resa ist. I många fall så är det föräldern som vill ha häst, att barnet ska tävla osv. Nu hittar jag inte på, utan det var så för en jag kände. Nämner ju inga namn, men man såg det komma. Det var inte hon som ville ha häst.
Nej, jag är inte bitter.. avundsjuk? Ja, självklart. Jag vill också ha en egen häst! Så himla surt när man själv inte har råd med en, och så är det nån lycklig sate som har en underbart fin häst som står i stallet.. fast ne, den personen orkar inte åka ut idag, kanske tar en fika med en polare ist? Ja men det låter bättre, har precis gjort nya naglar ändå, orkar inte förstöra dom. FÖR DET FINNS JU DOM SOM TÄNKER SÅ! Utan att överdriva.
Åh, fan vad jag längtar tills jag har en egen skönhet, som står i sin box som jag betalar för. Om jag äger den tillsammans med min mamma eller inte, spelar ingen roll. Jag kommer ändå försöka vara hos den så ofta jag kan. Längtar tills den dagen kommer, då jag kan börja söka efter min egna dröm.
Bild från i somras från Sofies lilla stall, som är nästan hennes egna. Lyx! :P
ps. Sofie är INTE bortskämd, hon har bara jäkla tur. Det är en gamal man som har stallet, som själv inte orkar, och hon har hållit hus där lääänge. Så nu är det i princip hennes, bara de att hon inte betalar. Bara sin utrustning och om det kommer inridningsprojekt (?) dit :) Ville bara tillägga så ingen skulle missuppfatta :) Fint litet stall på Gotland med fina hestar!
