Jag vet att det finns många där ute som vet precis hur dom vill att deras framtid ska se ut. Dom har en rak väg, som dom tänker följa dag ut och dag in, tills dom når sina stora mål.
Jag därimot har ingen rak väg. Längre fram är det dimma, och runt omkring mig finns det stigar, korsningar och distraherande moment. Men jag vill inte ha en rak väg.
Jag vill fritt, utan att svika något mål, kunna välja någon av stigarna, eller svänga av vid korsningen. Jag bryr mig inte om framtiden, för det är idag jag lever.
Jag kan inte fastställa att jag kommer vandra på jorden om ett halvår, så varför ska jag bestämma vad som händer efter gymnasiet?
Jag kan inte fastställa att jag kommer rida kvar på Exet om några månader, så varför ska jag sätta upp Mål över vad jag vill göra då?
Jag kan inte fastställa att jag kommer vilja jobba som fotograf om ett halvår, så varför söka till det enda högskolan jag har behörighet till, som tar in 16st varannat år, och som dessutom kostar?
Nu tänker jag söka till högskolan iaf, bara för att visa att jag kan, om jag vill.
Det här kanske låter sjukt enligt vissa. En tjej utan mål, det låter säkert som att jag inte bryr mig, som att jag bara flyter med. Men det funkar för mig, det får mig att kämpa varje dag med det jag tycker om just nu, det jag vill göra just nu. Jag behöver inte känna pressen, och ångesten, över framtiden. Det finns lagom med press och ångest ändå.
Framtiden kommer när den kommer, men idag är redan här.
Jag ville bara dela med mig av det här, och det blir även en förklaring varför ni inte kommer hitta något inlägg som heter "Mål 2012" här i bloggen.
Jag kanske skriver någon gång t.ex "jag VILL starta fler dressyrtävlingar med Exet" eller "Jag VILL komma långt i hoppningen med Zetra"... men det är inga mål, det är något jag VILL göra för att det skulle vara kul. Det skulle göra mig lycklig om jag fick dom chanserna. Men inga mål och förhoppningar. Nej.
Tycker ni jag är konstig som inte sätter upp några mål? Eller känner ni igen er?
