Marie Krüger

Hur ofta tänker man inte det? Hur ofta ser man inte problem och hinder som någonting alldeles för svårt? 

 

Jag kom igårkväll på mig själv när jag önskade att det var lätt, att allting var så enkelt. En barnlek. Men när jag funderade lite på det. Varför skulle det vara svårt för? Eller kanske omöjligt? Är det ens det? Måste man förvandla allting till någonting som är ouppnåeligt? Tänk om allting egentligen är precis sådär enkelt som man vill att det ska vara?!

 

Visst, vissa saker är extremt svåra att uppnå. Men är det verkligen omöjligt? Jag vill inte tro det. För det handlar nog ändå om viljestyrka, kraft och beslutsamhet. Jag vill gärna tro på att allt är möjligt.

 

Vill du tävla höga klasser innom ridsporten? Övaövaöva! Har du inte råd? Om det verkligen är ridningen du brinner för så jobbar du häcken av dig för att ha möjligheten till att öva! Möjligheten till att utvecklas! Ingenting kommer ju gratis, någonting som alla egentligen vet! 

 

Vill du bli en grym fotograf! ÖVA! Läs på internet, fråga andra, fota varje dag och iakta andras bilder. Vad gör dom som inte du gör? Hur komponerar den personen sina bilder, och hur ska du göra för att hitta den där känslan i bilden som bara skriker ut? 

 

 

 

Och det kanske inte är så lätt egentligen.. men gör det för guds skull inte svårt! Sätt inte stämpeln "omöjligt" över det. Jag kommer nog aldrig mer tänka "om det ändå vore lätt" mer, efter att ha insett det här. Jag kommer tänka till, och ba.. nä, men varför inte? Det här grejar jag!

 

Baby-steps.