-

Det finns ingenting som kan kallas perfekt, ändå strävar alla efter det. Även jag. Och viljan att nå stjärnorna gör så jag sätter skyhöga krav på mig själv. Och att kämpa som en idiot för att nå stjärnorna, men aldrig når högre än till trätopparna, ger mig en sån sjuk prestationsångest.

 

Jag har varit sjuk i över en vecka snart, min hosta ger sig inte, men jag vilar aldrig. Inte en enda dag sen jag började hosta har jag bestämt mig för att bara ligga hemma, dricka te med honung och ta det lugnt. Nej istället så är jag i stallet varje dag och sliter ut mig själv. Allt i kampen för att nå lite högre.

 

Prestationsångesten blir större ju äldre jag blir. Ju äldre jag är, desto duktigare borde jag vara. Förväntas jag vara. Saknar den tiden man bara fick vara...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback