En sak ni inte visste?
När jag var liten (7 kanske, red ett år på blåkulla innan) så red jag på en shettis-ridskola 5 minuter från mig. Linda and the ministars heter det.
Jag red där i ca 2 år tror jag, och sen började jag rida lite på Blåkulla samtidigt. Efter ett tag så började jag bli för stor (fast jag var iof väldigt liten på den tiden), och började även satsa mer på ridningen, så började istället rida helt på blåkulla. Då i vanlig grupp OCH galoppgrupp.
Ministars är en liten ridskola med shettisar, där man rider barbacka varenda lektion. Ni har säkert hört talas om Linda? :) Världens snällaste människa iaf!
Min älskade favorit var Morris (som det visade sig senare var pippihästen som skrämde skiten ut mig på dagis), hon var en liten vit shettis med en svart prick på bogen. Det var inte så många som tyckte om henne, men jag var helt kär i den ponnyn. Hon kastade av mig 6 gånger på en lektion, och allt jag gorde var att skratta åt det.
Jag älskar fortfarande Morris, hon var liksom min start i ridningen, och min första riktiga favorithäst. Därför har jag så dåligt samvete över att jag inte hälsar på henne längre, trots att hon är så nära. Men eftersom det tar sån tid mellan gångerna mår jag så dåligt, för tänk om jag skulle komma dit och hon inte längre skulle finnas kvar? Jag skulle inte klara det.
Fast jag har ju min kära vän Julia som är där i princip varje dag, så kan ju prata med henne, och hälsa på när hon är där, det är ju roligare :)
Saknar Morris<3 Älskade lilla vita plutt!
Kommentarer
Postat av: emelie
Bästa Morris. <3 hon var min favorit under många år också. Även fast hon alltid var sur och bet och sparkade efter dom andra hästarna xD
Trackback