Marie Krüger

Jag har i så många år suttit och ridit Lätt C i dressyren. Började liksom tävla när jag var 10-12 nånting.. så 6-8 år har jag suttit fast i samma nivå (även om poängen har förbättras väldigt mycket sen början. Såklart)

Anledningen till att suttit fast där är nog för att jag inte vågat tävla högre, jag har inte trott på mig själv tillräckligt mycket och jag har inte kännt att jag varit redo. Så jag har suttit och nötat LC:2 så otroligt länge nu.

Men i höstas, när jag kom hem med lyckliga 69% på MP så kände jag bara, näfan nu äre satan i mig dags. Så jag startade MP i LB:1an, dock hade hon bara gått 2 dagar, efter att ha vilat en hel vecka. Nu i efterhand vet jag att jag inte hade bästa förutsättningarna, men det tog rätt hårt på mig för jag ville så gärna vara redo för LB. Sen så gick det dåligt nästa LB.. jo men då kändes det halft sådär..

Fast jag vägrade klättra ner till LC igen, bara.. nej. Och om jag skulle vara med i Sthlmscupen så var jag tvunget att stanna där uppe. Vilket jag gjorde med gallans nästa tävling. Lycka!

Det jag vill säga är - våga känn efter, våga kliva uppåt!

Fråga även din tränare vad hon/han tycker, det är ju ändå hen som ska hjälpa dig uppåt och förbereda dig för dom högre klasserna om du vill kliva upp. Sen gäller det ju bara för dig själv att förbereda dig mentalt och inte ta första gången allt för seriöst.. som jag gjorde :P

Sen om du väl klivit upp, ge inte upp på första försöket! Alla är alltid nybörjare någon gång, oavsett om det är på tävlingsbanan eller nybörjare på ett speciellt program. Det kommer någon gång gå bättre!