Dressyr eller Hoppning?

Jag är den tjejen som vill kalla mig själv för allround-ryttare, trots att jag tycker själv att det låter som en nybörjare. Men det är väl det man är när man älskar hoppning och dressyr lika mycket. 
 
Det är något speciellt att flyga över hindrena tillsammans med en häst, få till dom där perfekta sprången och våga. För det är ju inte alltid riskfritt det där med hoppning. Så många gånger som man åkt av, hästen bockat till efter hindret, tvärnitat innan eller kraschat rakt i. Min rygg är förstörd utav hoppningen, eller ja, pga en viss gammal Silver som jag hoppade förut. Hon stannade väl i princip alltid, lurades, och när man väl låg där på halsen, nästan kommit upp igen.. så drog hon ner huvudet. Krasch brak bom. 
Men dom bästa stunderna i livet har varit på hästryggen, över ett hinder. Känslan av att flyga över ett hinder tillsammans. När jag hoppade höjd med Meja, bästa Meja, och vi hoppade 120 tillsammans. Den gången då jag hoppade studs på Zetra, utan händer. När jag fick hoppa underbara Loppan efter att jag åkte av Zetra förra våren. Dom stunderna, dom gör det ju så värt det, trots alla smällar man tar.
Att ta sig igenom en hel bana, även om man kanske petat ett hinder eller två, och känna sig vrålnöjd, men helt slut. Klappa ordentligt på hästen och berömma honom, som ett tack för att han ställer upp. 
 
Men dressyren, att sitta på hästryggen och känna att man har kontroll, kan dansa runt där på banan. Känna varenda liten rörelse som hästen gör, det är ballt. Att känna hur hästen mjuknar, jobbar igenom ryggen och verkligen går fram för skänkeln. Svettas ihjäl för att varenda muskel jobbar, träningsvärken efter ett ordentligt pass. Att sitta och njuta där uppe, harmoniskt, samtidigt som man kämpar på för glatta livet. Dansa runt på banan, alla ögon på en. Någon som bedömmer en. Hård kritik ibland, men även otroligt bra vissa gånger. Att få en 8a på en liten del av programmet, veta själv att, fan det där gjorde jag ju grymt bra!
Och man är så stenfokuserad, när man är där inne på banan. Det finns ingenting annat, förutom jag, hästen, och det där programmet man nu under dom närmsta minuterna ska dansa igenom. Små missar, men fokusen är där, skärper till sig och sätter det där momentet man haft problem med. Göra sista halten, hälsa, slappna av och höra applåderna. Sjunka ihop och klappa hästen, nöjd eller inte. För man har kämpat oavsett.
 
Att etablera sig på endast ett utav det här, det är otänkbart för mig. Jag behöver inte tävla höga klasser, sålänge jag får göra mitt på banan och få gå ut nöjd. Det är ridningen jag brinner för, både dressyr och hoppning. Och hästarna, underbara djur! 
 
Vad älskar ni? Hoppning, dressyr.. eller är ni som jag och vill ha det bästa från båda världar? 

Kommentarer
Postat av: Annika

Fina bilder :)

Jag gillar mest hoppning!

Svar: Tack! :) Lätt att förstå! :))
Marie Krüger

2013-09-16 @ 17:27:39
URL: http://blogofphoto.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback