Mitt hjärta blöder

När en viktig del av en försvinner ur ens liv, alltså det finns inget rätt sätt att hantera sånt på! Man tänker ju att det bara är att gå vidare, fylla tomrummet med något annat som kommer komma att vara viktigt för en. Men det finns alltid där, det där som betydde så mycket för en, som inte är en del av ens liv längre. Det gör ont att tänka på, och mitt omedvetna sätt att försvara mig är att stänga av. Alla känslor och alla minnen, så gott jag kan,och det funkar faktiskt. Tills det brister. Då kommer det tårar, helt ärligt. Och jag blottar mig själv så hårt när jag säger så, men ja jag har gråtit över det här, trots att det var mitt beslut. 

Just nu är jobben och Tatzy mina distraktioner. Eftersom dom kom så lägligt, typ samtidigt. Även hunden och Felix hjälper mig, Felix är min klippa. Är så tacksam för allt det fina i mitt liv och jag tänker inte slå ner mig själv för hårt på det här. Tar ett djupt andetag och ser just nu på mitt liv som en helt ny start. Allt är nytt och då tänker även jag vara ny. Stark.

Är tacksam för det fina som förgyllde mitt liv så många år, och kommer förbli tacksam. Trots ett jobbigt slut. Jag tänker bara minnas allt det bra, för det får mig att le. Och jag vill vara en lycklig person!


Ingenting är längre som det en gång var. Förlåt. 
Tack för våran tid fina vän <3

Kommentarer
Postat av: Johanna

Ni var så fina tillsammans :)

Svar: Åh, blir glad av att höra det!
Marie Krüger

2013-11-04 @ 19:34:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback