Älskade kissekatter

Jag må vara partisk när jag skriver detta, men Zorro är bannemig en av dom finaste katterna jag sett. Hans knallgula ögon, svarta päls och den fina vita pricken han har på bröstet. Alltså åh vad jag saknar min fina kille, det är nog den enda nackdelen jag kan komma på som är negativt med att vara hos Felix så mkt att jag nästan bor här (det och att jag saknar mina garderober.. höhö)

Har haft Zorro sen han föddes, vilket var några dagar innan julafton -00. Det var Sotis sista överlevande kull. 3 gossar som vi där döpte till 1an, 2an och 3an. 1an sålde vi, han var snygg, svart med vita tecken. 2an och 3an blev kvar, Felix (också svart med vita) och Zorro. Felix dog tyvärr av tåget, och det blev Zorro kvar. Dock vart han folkskygg tråkigt nog. Tog lång tid innan man ens fick plocka upp honom innomhus, inte länge sen heller vi fick börja plocka upp honom utomhus. Men jag tvångsgosade honom, något som faktiskt funkade, tvingade honom inse att det är mysigt med närhet liksom. Jag blev därmed den första han litade på, och har på det viset blivit min katt. MIN älskade lilla kissenisse. Shit vad jag älskar honom! 12,5 år tillsammans<3

Lilla Aramis har vi haft sen den 18 juni -10, så 3 år nu. Världens muppigaste lite monsterkatt. Han är lite speciell, och snabb. Går typ inte att fånga honom utomhus, det är inte att han är skygg.. mest har knäppa idéer för sig.. Men när han känner för det (och endast då) så är han världens gosigaste lille kille :) Fortfarande ungkatt i mina ögon, han är så liten i både huvud och kropp jämfört med Zorro :P 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback