Marie Krüger

Ett lätt dressyrpass blev det aldrig, jag kunde inte. Ställa krav, nej, inte idag. Min rygg gör ont igen, spykänslan var där och det kändes som att jag skulle börja fulgråta närsomhelst. Så vi drog ut en sväng på slingan. Bara han och jag, Exet, världens finaste medryttarhäst och tysta bästa vän. 

 

Lite skritt och trav där, han var glad, jag blev glad. Var så otroligt skönt att komma ut sådär, och bara.. ingenting. Glömde allt för en stund där, allt det jobbiga som tränger sig på. Drömde om olika photoshoots jag vill utföra, inte med hästar, utan med människor. Fan vad jag saknar det.

Drömde om saker jag vill göra i höst, satte nog tom lite mål. Den ni! Kändes bra, var bara glad, nöjd.

 

Tog 10min på volten också, för att få galoppera honom lite. Ännu mer lycka, gaah vad han var fin där! Glädjetårar nästan, istället för fulgråtet. Fin är han min vän :)