Marie Krüger

Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Något som jag hunnit lägga märke till nu när jag haft så mycket tid över att läsa bloggar. Vad är det egentligen med folk och.. storhetsvansinne? Tydligen finns det vääääldigt många som är en av sveriges största hästbloggar. 

 

För mig, personligen, så är man inte en av dom största om man är under plats 20 på listan. Men jag vet inte.. för jag själv räknar inte ens dom som är under 10 som dom största. Men som det verkar som, är det många som ser sig som dom största. Alltså jag kan acceptera ifall man är sjukt stolt över att man ligger över medel, det hade jag också varit, men man blir inte kung för att man äger en stor bit mark. Kom tillbaka när du åtmindstonde äger 1/10 av landen. Då kan vi snacka om att du är stor.

 

Många namn som man aldrig ens hört talats om har jag lyckats klicka mig in på. Undrar ifall man kanske tror att det lockar läsare, det här med att berätta att man har en stor blogg? Jag vet inte, en blogg som har många läsare betyder i sig inte att det är en bra blogg.. utan ibland är det bara ren och skär provokation som får bloggarna att vilja kolla in, klaga sig över det osv. 

 

Snurrigt, men håller ni inte med? Att det är många hästbloggar här ute som är störst bäst och vackrast.. utan att egentligen vara det!? Jag menar, jag kan ju ha fått det om bakfoten! ;)