Dag 33 – Någonting jag saknar väldigt mycket

Jag saknar att vara barn. Att inte förstå hur stort livet egentligen är. Att inte förstå vad krav, press och ångest är förnågot. Att bli överlycklig för att man ens får rida, och inte bry sig ett dugg om hur hästen går i form, eller hur konstiga avstånden blir mot hindret.

 

Jag saknar tiden då skola och läxor inte var så jätte allvarligt, då man tog varje dag som den kom. När man inte blev tvingan att tänka på framtiden, utan kunde ligga och drömma om att gifta sig med en prins, och äga massor med hästar och tävla på globen.

 

Jag saknar när jag kunde ändra mig stup i kvarten om vad jag skulle bli när jag blev stor. Prinsessa, byggarbetare, lastbilsförare, artist, frisör, fotograf, modell, konstnär, arkitekt. Allting låg framför ens fötter, det var bara att välja... trodde man. Ha!

 

Haha jag saknar att vara så naiv.

 

Men jag har behållt en liten bit från det där, som jag kommer hålla fast resten av mitt liv. Mitt liv ligger framför mina fötter. Det kommer aldrig tas ifrån mig - framtiden är fri! Ingenting kommer få mig att spika fast min framtid på väggen, för jag vägrar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback